Dagens dikt^^
Jag sitter med min ensamhet, min sorg och tomma själ,
det ända glöd av ljus någon har slagit igäl.
ensamheten har sitt gräpp om min nacke,
jag orkar inte klättra upp för lyckans branta backe.
Jag är som en blomma i frostens kalla nätter,
fast jag inte orkar jag bara fortsätter.
Till våren jag sträcker ut min blad,
fast det ser ut som det så är jag inte glad.
Jag sträcker mej mot solen och hoppas på något bra,
men solen bara spottar på mej och sa..
"Jag kan inte hjälpa dej, jag har andra att tänka på.
Jag har mycket att stå i det måste du väll förstå"
Det vill jag inte höra, jag lyssnar inte mer,
jag kommer aldrig få lycka, jag vissnar och mot marken jag dyker ner.
Så många människor jag förlorat i mitt liv, det har fått mej att må dåligt.
Människor jag har älskat som jag aldrog får tillbaka..
Detta är inte många som vet,
att jag mår så psykisgt dåligt har alldtid vart min lilla hemlighet..
Kommentarer
Trackback
